Detta är Jolene-kallad Jullan.En tempramentsfull,envis dam som älskade att hoppa & vara ute i skogen.Med ett stort självförtroende & en stor livsgnista! Svartbrun & 163 cm hög. Hon fanns i min ägo i ca 5 år innan jag var tvungen att sälja henne, ett mycket tufft & svårt beslut...Vi hade fått första barnet & det fanns helt enkelt inte tillräckligt tid för att ta hand om en häst också-såsom en häst behövde. Sälja var sista alternativet så jag hade henne ute på foder ett tag men det visade sig inte fungera så bra-hon magrade av och blev inte riden på ett bra sätt så jag tog tillbaka henne snabbt!Denna fina bild på en glad Jullan fann jag på AVSH:s (avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen) hemsida där hästar som är stambokförda samt har BLUP index finns med.
Jag har haft känslan att hon inte finns mer efter en märklig dröm jag haft sedan ett par dagar tillbaka...Jag drömde då att Jullan åter fanns i min ägo (önsketänkande??) och att hon mådde bra. Det är kanske inte så konstigt, eller hur?
Det är bara det att jag alltid,sedan jag sålt henne, haft samma dröm-jag åker till stallet i panik & det slår mig att jag inte varit hos henne & mockat, pysslat,gett henne mat, ridit..ja,ni fattar!
Det är ALLTID samma dröm som återkommer med jämna mellanrum.
Förutom denna sista dröm,då hon fanns hos mig på nytt... Då fick jag känslan över att hon har gått vidare till De evigt gröna ängarna (hästhimmlen!)..
Jag hade rätt. Hon har avslutat sitt liv 2009- 23 år gammal!
Jag vill med detta inlägg säga farväl över vår tid tillsammans, även om det blev kortare än vad jag tänkt.Att ha egen häst är inte roligt varje dag men dessa 5 åren med henne har gett mig otroligt många glada & roliga minnen!Bara att komma till stallet är som balsam för själen...En häst kan vara en riktigt bra kompis & blir naturligtvis som en familjemedlem.
Självklart är saknaden stor, särskilt över min egna häst (Jullan)-för mitt intresse för hästar är inte mindre nu även om jag inte har en egen häst längre.Den tiden hoppas jag kommer åter...
Kan inte hjälpa att några tårar trillar ner från min kind-hon har en plats i mitt hjärta.
Jag kan se henne springa över ängarna med kompisen Smulan som efter skador på kotorna fick lämna jordelivet & komma till De evigt gröna ängarna.
Hon var en långlivad dröm som gick i uppfyllelse!
Inlägg
